10 augusti 2009
Här om dagen ringde min morbror. När jag svarade så skrattade jag bara, han trodde jag var full. Han frågade varför jag skrattade så mycket. Några dagar innan min morbror hade ringt, satt jag och min bror och pratade om när mammas kompis Stina hade ringt hem till oss. Eftersom varken jag eller min bor ville prata med Stina gav vi telefonen till min morbror. Stina är ingen man vill prata med på telefon, hon är en jobbig alkoholist. Hon uppreper sig hela tiden i ett samtal, hon pratar på i timmar. Hon berättar om sina problem som ingen vill höra. Hon är pain in the ass. Min stackars morbror fick prata med henne i över 2 timmar...När hon ringer och gråter brukar jag låtsas som att telefonen dör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar