Idag smsade Bebbe till mig. Hon frågade om vi skulle ses. Jag blev överlycklig att få sms från henne. Hon och jag var bästa vänner ändå sen vi var små. Vi umgicks varje dag, när vi inte träffades pratade vi i flera timmar i telefon. Vi skaffade oss pojkvänner, och vi sågs inte lika mycket, det blev telefonkontakt istället för att träffas. Vi blev singlar igen, och vi umgicks HELA tiden. Ingen kunde sära på oss. Det var vi mot världen. Sommaren 2009 tappade vi kontakten, vi slutade umgås och ringa varandra. Vi blev som främlingar. Ingen av oss ville ta steget och börja hålla kontakten igen. Jag saknade henne varje dag som vi inte umgicks eller pratade med varandra. Det gjorde ont i hjärtat att inte vara i hennes liv längre.
Jag hoppas att det kommer bli bättre nu, att allt blir som innan. Hon betyder så mycket för mig, jag orkar inte förlora henne igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar