Söndag idag, och jag är segare än segast. Jag halkade i Lund i fredags och min rygg mår inte bra. Såg en kvinna cykla, hör henne skrika och hon glider och trillar ner på marken med cykeln över sig. Jag fick knappt någon luft så mycket jag skrattade, Gud straffade mig senare. Jag halkade ett tag efter henne, låg på marken och skrattade åt mig själv. Människor stannade upp och kollade på mig. De ville nog ringa psyket (men jag är portad där) De trodde nog att jag rymt därifrån eller något. Nu ligger jag här och tycker synd om mig själv.
05 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar