När jag var yngre åkte jag varje sommar till honom och bodde på deras bondgård. Lekte med alla djur och barn som bodde där. Det är lyckliga stunder.
Kan inte sluta att gråta när jag tänker på honom och alla fina minnen han har gett mig. Vill bara till kyrkan och be nu, vill att han ska bli bättre. Jag hoppas att Gud lyssnar på mina böner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar